http://www.mitti.se/nytt-parti-vill-lyfta-kulturen/

http://www.val.se/val/val2014/valsedlar/K/kommun/01/62/valsedlar.html

Krönikebloggen

 

 

Fattig kommun

Adoptera en politiker

Bygg för framtiden

Om arbetslöshet

Om Enebyberg och Folkets hus

 

 

 

Om arbetslöshet och det s.k. utanförskapet.

Arbetslösheten kan aldrig bli noll procent. Då kommer vårat samhälle troligen stanna. Det kräver att ingen byter arbete och att nya arbeten aldrig skapas. Ju fler lediga platser gör det lättare för den arbetslöse att välja och dessutom rata de jobb som har dålig lön m.m.

Det råder en balans på vad staten egentligen tjänar på och vad som är dolt som billigt valfläsk.
1. Dels hålls inflationen nere genom att ha viss mängd arbetslösa.
2. Låg arbetslöshet blir ett instrument att disciplinera dem som har ett arbete, eftersom det är svårt att få ett annat arbete.
3. De långtidsarbetslösa blir de som alltid kvarstår. Företagen tar inte gärna emot nya utan erfarenhet. De är misstänkliggjorda redan. Egentligen är de en tillgång för staten som en reserv. De kan användas som resurs till arbeten som aldrig skulle komma till uttryck annars.
4. Högre arbetslöshet är en förutsättning för dem som vill söka sig ett nytt arbete. Genom mer erfarenhet gynnas samhället av detta.

Som kulturarbetare inser jag direkt hur motsägningsfullt det blir när man talar om utanförskap. Dels är utanförskapet en positiv bemärkelse för kultur, utan den bleve man endast ett instrument för makten. Visserligen anges en del krav från de som förvaltar kulturen, som gör det lättare att bli en rekommenderad kulturarbetare. Men under goda förutsättningar kan de utgöra de yttre råmärkena.

Jag ser det som om man borde omvärdera arbetslösheten.
Den borde ses som en resurs.

Meningen med livet är inte arbete.
Meningen med arbetet är att göra livet värt att leva